Kolumnen

Röd eller grön penna? Kurragömma eller tafatt? Finns det någon bättre tid än barndomen där de svåraste uppgifterna är att betsämma färgen på sina ritningar, vilken lek man skall leka eller vad ens docka skall heta? Denna så gott som problemfria tillvaro har för min del även fortsatt genom tonåren. Trygghet och lycka är rätt ord att beskriva de tjugo år jag hittills lekt på jorden. Men vad kommer sen? Den så kallade tidiga vuxenåldern jag just klivit in i, ter sig inte alltid särskilt lockande. ”Varför inte?” blir den uppenbara följdfrågan. Jo, felet är att jag upptäckt att livet inte direkt handlar om levnad, utan överlevnad.

Hur ofta brukar du stanna upp? Låt tio sekunder gå, räkna tyst före du läser vidare. Gör inte något annat, tänk inte på något.

Vad kaos det blir för något som detta. Ett vulkanutbrott, sådna händer nu som då men nu blev hela Europa lamslaget. Folk var standsatta överallt och varor kom inte fram. Folk har talat om möjliga hälsorisker, klagat på att de inte kommer på sin semester, och tittat snett på Island som spyr ut aska. Samtidigt har jag läst om människor som hjälpt varandra. Som en pojke som ensam var strandsatt i London, och hur hans mamma skickade ut ett nödrop på facebook och han sedan fick skjuts hem med en skolklass. Lite bra saker händer nog i kriser.

Finländarna sägs vara tystlåtna och bittra. Vi höjer inte våra röster om det är något vi vill ha ändring på. Vi kämpar inte helhjärtat för att få ändring på en hjärtefråga. Påverkan är tamare i Finland än i andra länder. Européer är öppnare, eller vildare i det här fallet. De tvekar inte att rusa ut på gatan och ställa till med stora protester för att stöda sin sak.

Under det senaste århundradet har vår värld erfarat enorma framsteg inom så gott som alla sektorer, såväl sociala, ekonomiska såsom tekniska. Bara under det senaste decenniet har vårt samhälle utvecklats enormt. Trender har kommit och gått.

När mörkret har fallit, när julbelysningen i Närpes centrum har satts upp, när skyltfönstren blir fulla med jultomtar, fake-snö och renar, det är då julkänslan alltid har infunnit sig. Trots att jag aldrig har firat jul i den ”riktiga” bemärkelsen, har julen alltid ingett en känsla av frid, glädje och äkta lycka.

Juletid - julshopping, presenter och mat i överflöd, så himla superkiva alltså! Varje år kommer nya rapporter om hur vi spenderar mer och mer pengar under december. Inget, inte ens en ekonomisk recession, kan hindra oss från att följa den nya traditionen, vars slogan lyder: Måste ha!

Allt fler väljer att fira årets största högtid utomlands. Inte för att besöka mormor i Sverige eller äta sin julskinka hos systern i Tyskland, utan för att åka iväg på en regelrätt solsemester söder om ekvatorn. Vad är det som får allt fler att fly julstöket här hemma och istället välja att åka iväg till andra sidan jordklotet och fira sin jul bland vajande palmer?

Sitter vid datorn och funderar på Know How mässan. Var den lyckad för vår del? Jag tror det. Vi träffade hundratals ungdomar. Vi fick en chans att prata med dem och säga vem vi är och ta del av deras tankar. Visst är det bland det viktigaste vi kan göra?

Under mitt tredje år i gymnasiet låg jag under samma press som alla andra studenter: vad ska jag göra efter studentdimissionen? Jag visste att jag inte ville studera vidare direkt, det fanns helt enkelt ingen motivation till det. Jag bestämde mig för ett mellanår, och ett tu tre befann jag mig på en arbetsintervju för ett au pair-jobb i USA tillsammans med organisationen Cultural Care Au Pair.

Så...jo det är visst EU-val, och vad betyder egentligen det? Jag har sett lite reklam här och där men ärligt talat inte särskilt mycket. Men nog skall jag gå och rösta. För om man vill ändra på något är första taget att faktiskt gå och rösta. Annars ändras ingenting.

Jag visste inte om att det nyligen var jorddagen, men jag försöker ju ändå göra mitt bästa för att ta hand om vår natur och det är något som alla borde göra.