Bland avgaser och doften av bränt gummi

Under de två dagarna under vilka tävlingarna fortgick kördes ett tiotal lopp, allt från uppvärmning och tidskörning till finaler och drifting. Klasserna som fanns representerade var bland annat Mini 1000, en öppen klass och den populäraste klassen: Legends. Dessutom drog den speciella nykomlingen på Finlands tävlingsbanor, Drifting, till sig en hel del uppmärksamhet. Mini 1000 körs, i enighet med namnet, i Mini Cooper bilar med motorer på 1000cc. I den öppna klassen kunde vilken bil som helst med banlicens delta och där tävlades med gamla Chevrolet Camaro:n, Sunbeam-bilar, en Ford Escort m.m.

Den populäraste klassen var Legends-klassen som körs i bilar byggda efter amrikanska hot-rods från -30 och -40 talet. Bilarna är kopior, 5/8 av den originala storleken, och drivs av Yamaha motorcykelmotorer. Målet med Legends-klassen är att vara så förmånlig att alla villiga ska kunna delta i loppen och att dessutom bjuda på spännande lopp, och som en följd är alla bilar sånär som mekaniskt identiska.

På depå-området kunde man se de offer som loppen skördat, bestående av delvis- eller totaldemolerade bilar. Tacksamt nog blev inga metaboliserande varelser demolerande och offren bestod enbart av mekaniska maskinerier.

Dessutom kördes ett Eliminator-lopp i en av de nyaste klasserna inom Finländsk motorsport; Drifting. Poängen med dessa lopp är att sladda genom kurvor i höga hastigheter och komma så nära de koner som är utsatta längs tävlingssträckan som möjligt med kofångarna. Sladdarna åstadkommer man genom att svänga kraftigt medan man matar på gas vilket tack vare de extremt pålle-rika motorerna sätter hjulen i spinn med sladd och rök som slutresultat. Eftersom nyckeln till Drifting:en sitter i motorn fanns det många olika modeller av bilar eftersom enda kraven på underredet och karossen är att de bör rymma och hålla en kraftig motor.