Dag 22 – En dag som ingen annan

Dagens frukost bestod av nybakt baguette, pajer och croissanter inköpta från bageriet granne med hotellet. Frukosten avnjöts på hotellrummet till kaffe och te. Då vi ätit och gjort oss klara för avfärd gick vi till tunnelbanestationen som låg precis bredvid för att ta tåget till Marne-la-Vallée, var Disneyland ligger. Detta var inte så lätt som vi trott eftersom alla trappor som ledde ner visade sig leda till en utgång utan någon som helst möjlighet till att ta sig in utan biljett. Eftersom det inte fanns några biljettautomater var vi tvugna att hitta någonstans att köpa dessa. Efter att ha prövat några trappor till underjorden lyckades vi slutligen få bingo och satt snart på tåget, minst lika förväntansfulla som alla barn vars ögon lyste av iver.

Ingången till Disneyland

Väl framme vid Disneyland tog vi oss till ingången var vi kunde gå förbi de smärtsamt långa och långsamma köerna tack vare biljetterna vi köpt igår. Vad som hände sedan och vad vi gjorde i Disneyland skulle kunna fylla en halv server men det skulle vara slöseri av resurser. Magin måste upplevas, den kan inte förklaras. Jag låter ändå bilderna föra sin talan för magin efter bästa förmåga och rekomenderar alla att efter bästa förmåga försöka uppleva en heldag i Disneyland någon gång.

Disneylands ångbåt "Mark Twain" Ett annat skepp i Disneyland...

Disneyland - Main Street, U.S.A.

Vi spenderade hela dagen i Disneyland ända fram till stängningsdags precis efter den sista showen vartefter vi följde strömen ut genom portarna. Efter att först i misstag ha gått in i TGV-stationen snarare än RER-stationen lyckades vi köpa biljetter tillbaka till centreum. Efter ytterligare ett smärre missöde, nämligen att sätta oss i ett tåg som inte längre gick, och en räddning, utförd av en kvinna som informerade oss om att tåget nått slutstation, lyckades vi sätta oss i ett tåg som tog oss in till centrum.

Efter att ha gått via hotellrummet för att lämna våra väskor och dylika tillbehör gav vi oss av för vår sista måltid i Paris. Att vandra genom Paris i skymningen på resans sista kväll var en verklig kliché. Vi skulle komma att sakna Paris. Det känns verkligen konstigt att vi imorgon stiger ombord på ett tåg men inte kommer till en ny stad med nya utmaningar. Det skall hur som helst bli skönt att få komma hem, koppla av och kunna sova i sin egen säng, men å andra sidan kommer det kännas vemodigt att äventyret är över och att vi måste lämna Paris. Efter tre veckor på resande fot är det precis lika spännande att komma hem som det för tre veckor sedan var att ge sig ut i det stora okända.

Paris i skymningen

Imorgon: Snipp Snapp Snut, nu var sagan slut