Dag 21 - Turism-överdos

Dagens program bestod av att se alla, eller åtminstone en del av, de sevärdheter man inte kan lämna Paris utan att ha sett. Två av dessa hade vi upplevt redan igårvmen vi hade fortfarande många kvar. Vi började med att gå till Louvren och vidare genom dess park som ledde fram till Place de la Concorde. Vi fortsatte gå i samma riktning, nu längs med den berömda Avenue des Champs-Elysées. Gatan, varav hälften ledde genom parken Champs-Elysées, var mycket lång och stor. Efter att ha knatat uppför gatan i gott och väl 15 minuter kom vi äntligen fram till Frankling D Roosevelt var parken slutade och Avenue des Champs-Elysées började kantas av hus och butiker.

Eftersom vi inte ätit vårt morgonmål var vi mycket ivriga att hitta ett café var vi kunde fylla våra magar med någon form av föda. Förrän vi lyckats få syn på någonstans korsades våra vägar av en Disney-butik var gravitationen påverkade Julia i den grad att butiken framstod som ett svart hål. Vi kunde inte gå förbi den utan sögs snarare in bland leksaker, kläder och dylika artiklar, alla märkta med Disney-figurer, -logor och -priser. För att få ut något av vårt besök bestämde jag mig för att köpa biljetter färdigt för imorgon, så vi inte skulle behöva köa. Vi ska nämligen spendera vår sista dag i Paris bland sagorna och figurerna i Disneyland. Dessutom har varm väder utlovats till imorgon till skillnad från det litet kyliga, molniga och duggregniga vädret vi hittills haft under vårt besök i Paris.

Båda nöjda över vårt besök i butiken satte vi oss ner och åt på Avenue des Champs-Elysées. I Starbucks... Vi fick hur som helst i oss en stadig frukost med hjälp av vilken vi hittade krafter för att fortsätta vår vandring. Vi vandrade Avenue des Champs-Elysées till dess slut var den imponerande och massiva Triumfbågen stod. Vi började med att klättra uppför trapporna till toppen av monumentet, vilket var helt gratis för oss.

Från båge till annan: Arc de la Defense sedd från Arc de Triomphe

Efter att ha beundrat utsikten över de tolv gatorna som strålar ut åt alla håll från triumfbågen tog vi oss ner till marknivå för att kunna beundra konstruktionen i sig. Eftersom Triumfbågen var så stor kunde man inte få några bra bilder från Place Charles de Gaulle som omgärdar monumentet. För att kunna knäppa riktigt bra bilder var jag tvungen att ta mig en skyddsrefug i mitten av Avenue des Champs-Elysées för att sedan försiktigt gå framåt längs mittlinjen för bästa möjliga bild.

Efter att ha tagit alla de bilder av Triumfbågen som jag velat, kunnat och vågat utan att bli överkörd ansåg vi oss klara med Triumfbågen. Vi följde Avenue Kléber som leder rakaste möjliga väg till Paris verkliga landmärke; Eiffeltornet. Att ta oss till världens mest berömda stålkonstruktion visade sig dock vara svårare sagt än gjort. Halvvägs framme vid Seine började poliser i gula västar dyka upp på gatan och trottoarerna. Eftersom människor inte såg ut att reagera på polisernas närvaro gjorde vi inte heller det och fortsatte rakt fram. Snart kunde vi dock inte fortsätta längre då vägen var avspärrad med gula polisband. Ett kvarter av gatan var avspärrat och innanför banden rörde sig poliser i olika utstyrslar fram och tillbaka. Efter att nyfiket stått vid polisbandet en stund utan att något hänt började Julia känna sig orolig över vad som kunde hända. Vi började därför ta oss runt det avspärrade området, men på vägen frågade jag en polis vad all uppståndelse var om och fick svaret ”bomb attack”. Aningen överraskade lämnade vi Avenue Kléber bakom oss och styrde stegen mot det torn som kommit att symbolisera Paris. Jag kan dessutom tillägga att ingenting small i Paris under dagen, så larmet var falskt.

Arc de Triomphe Den Okända Soldatens Grav med den eviga flamman

Efter ännu en lång promenad nådde vi alltså fram till Eiffeltornet var vi blev förskräckta över den otroligt långa ringlande kön vi såg under tornet. Lyckligtvis nog visade sig kön leda till hissarna och vi eftersom vi hade bestämt oss för att ta trapporna så långt som möjligt, fram till andra nivån, rörde köns längd oss inte i ryggen. Tyvärr fanns det även en kö till trapportna, om än inte lika lång. Efter en stund fann jag mig i att klättra uppför trappor flera tiotals meter över marken, kämpades mot höjdrädslan. Efter mycket möda och besvär lyckades jag ta mig till första nivån, men trapporna till den andra nivå visade sig vara ännu brantare än de föregående. Att det dessutom sprang en massa högljudda och vilda dagisbarn som ständigt knuffade i en är inte precis någon bra medicin mot höjdrädsla heller.

Vi tog oss trots allt detta upp till andra våningen vartefter höjdrädslan snart gav med sig. Efter att ha strossat runt i de obscent dyra butikerna på plan två köpte vi biljetter till toppen av Eiffeltornet och ställde oss i den ofattbart långa kön till hissarna. Medan vi köade kunde vi höra de uppspelta ropen från rabiata fotbollsfans som följde med någon fotbollsmatch från den gigantiska skärmen som upprättats på andra sidan Seine. Efter en ohyggligt lång väntan, närmare en och en halv timme lång, steg vi slutligen in den hiss som tog oss till toppen av tornet. Hissfärden upp var snabb och nästan mer fantastisk än utsikten från toppen av tornet. Vi fick hur som helst en god uppfattning av Paris storlek från 300 meters höjd. Eftersom det inte fanns mycket mer att göra på toppen befann vi oss snart på andra vånigen varifrån vi tog oss ner till första planet. Efter att ha varit uppe på 300 meters höjd kändes inte trapporna ner alls lika hemska som tidigare och vi hade snart tagit oss ner till marknivå. Vår resa upp till världens mest berömda torns topp hade kostat oss 8.5€/person, litet mer än hälften av priset för att klättra upp i det lutande tornet i Pisa. Näst på sightseeing-listan stod L'Hôtel National des Invalides, som jag missat vid mitt förra besök till Paris. Les Invalides är ett complex av byggnader, alla relaterade till Frankrikes militär, som innehåller gravar, muséer, monument med mera. Vi började vår för till Les Invalides med att vandra igenom Parc du Champs de Mars var vi tog "klassiska" bilder av tornet. Dessutom följde vi nyfiket med en filminspelning som ägde rum längs en av sandvägarna i Champs de Mars. Efter en stund tröttnade vi dock på att se samma scen om och om igen så vi fortsatte mot Les Invalides.

Den gigantiska skärmen med de otaliga fansen stora som myror Parc du Champs de Mars

Eftersom inträdet till Les Invalides även det var gratis bestämde vi oss för att ta oss en snabb titt, med Napoleon Bonapartes grav som huvudmål. Efter att ha sett oss omkring i mausoléet var Frankrikes största och mest berömda militära personligheter vilar, inkludernande Napoleon Bonapartes sarkofag vilken var stor nog att rymma tjugo Napoleon, lämnade vi Les Invalides via en Världskrigs-utställning.

Dagens sista mål var Jardin du Luxembourg vart vi tog oss näst efter att ha tagit ett pit-stop vid ett Starbucks för påfyllning av våra vid det laget gapande tomma magar. Medan vi tog oss till parken insåg vi att nåt var på gång eftersom scener och förstärkare plockades fram och monterades i vart och vartannat gathörn. Dessutom spelades det musik i Jardin du Luxemburg till vilken vi satt och pustade ut en stund mitt bland all grönska. Efter att ha njutit av lugnet en stund insåg vi hur mycket klockan var och att vi gjorde bäst i att ta oss tillbaka till hotellet för att hinna äta något innan vi går och lägger oss eftersom vi vill vara utvilade imorgon.

Napoleon Bonapartes sarkofag

Våra fötter värkte och vi var helt slutkörda efter en hel dag av intensiv turism. Detta till trots hade vi inte sett allt som finns att se i Paris. Vi hade bland annat missta den gigantiska Arc de la Defense som vi endast skymtat i horisonten, Versaille och mycket mer. Under vår färd tillbaka fick vi dock uppleva Paris bästa möjliga sida då vi tog oss fram genom folkmassorna som samlats på gatorna för att lyssna till musiken som spelades i bokstavligen varje gathörn. Vi köpte mat från ett gatukök för att leva i samma anda som alla andra på gatorna och vandrade omkring en stund och lyssnade på musik innan vi till sist bestämde oss för att avsluta kvällen och tog oss till vårt hotell.

Imorgon: Bland sagorna