Webbfrågan
Vad händer i föreningarna?
Nu har alla föreningarna chansen att lyfta fram sina evenemang på ÖP.fi. Antingen knäpper ni själva en bild och skriver kort om evenemanget eller så kontaktar ni oss och så kommer vi ut och gör det.
Vill du bli lokalredaktör?
ÖP.fi söker nu fler lokalredaktörer. Tycker du om att skriva och fotografera så tveka inte att höra av dig!
Dag 20 – Möte med Quasimodo
Efter en inte så bekväm natt i våra sovsäckar tog vi oss till frukosten snarast möjligt eftersom vi hellre än något annat ville lämna vårt hotell vid Parc des Expositions bakom oss. Frukosten visade sig vara en besvikelse lika stor som rummet. Efter en tiominuters väntan på bestick kunde vi hugga in bröd utan pålägg så när som på smör och marmelad serverat med rumsvarm naturell yoghurt. Glada över att åtminstone fått något i magen samlade ihop vårt pick och pack och lämnade hotellet bakom oss. Glädjen var obeskrivlig då vi visste att vi nu skulle få bo i ett rent rum.
Vid Parc des Expositions' station missade vi vårt första tåg med sekunder, så vi var tvugna att vänta på perrongen i 15 minuter. Vi ville heller inte gå någon annan stans och vänta eftersom vi då hade varit tvugna att gå bakåt, närmare allt vi precis lämnat bakom oss, vilket var något vi verkligen inte ville göra. I sinom tid rullade nästa tåg dock in på station och vi var snart långt borta.
Eftersom vi anlände till vårt nya hotell redan 10:30 var vårt rum inte ännu ledigt, men tacksamt nog kunde vi lämna våra ryggsäckar i receptionen. Mannen som satt i receptionen verkade vara mycket välbekant med konceptet om hotellbyten på grund av missnöje eftersom han frågade om vi var missnöjda med vårt förra hotell. Han lovade också att vi inte skulle behöva bli missnöjda igen, vilket vi verkligen hoppades. I väntan på att hotellrummet skulle bli ledigt gick vi till Louvren, utrustade med våra pass, eftersom det är den sevärdhet som är närmast vårt hotell.
 Louvres kontroversiella glaspyramid med den ursprungliga byggnaden i bakgrunden. |
Tack vare våra pass var vi båda berättigade till fritt inträde till och väl inne fanns det 100% gratis väskförvaring. Dessutom kunde man hyra audio-guider för 8€/guide, eller 2€ om man var underårig. Som pant måste man dock lämna sitt ID-bevis vilket var ett otroligt idiotiskt system eftersom man måste kunna påbevisa sin ålder och EU-medlemsskap för att kunna gå in i muséet gratis. Om man då lämnat sitt ID-bevis som pant är det ju omäjligt att komma in. Som tur var hade Julia med sig sitt FPA-kort vilket dög som pant. Eftersom man bara var berättigad till en guide per person och jag inte ville punga ut 8€ för en guide hyrde vi bara en guide. Eftersom hörlurarna använde ett vanligt uttag så använde vi våra egna hörsnäckor med en snäcka i Julias öra och en i mitt.
|
Med vår improviserade extrem-budget audio-guide begav vi oss av för att utforska rum, statyer, målningar och mycket mera. Fastän vi spenderade närmare fem timmar i muséet lyckades vi ändå bara se några av de mest berömda målningarna och skulpturerna. Till dessa hörde bland annat:
Under vår resa har vi lärt oss att muséer är otroligt tröttande och att man snabbt blir immun mot de mest otroliga konstverken. Det nya som vi lärt oss om Louvren under dagen var att det en gång varit en medeltida befästning med vallgrav, vindbrygga och dylika tillbehör. Nöjda över vad vi orkat och lyckats hinna med traskade vi belåtna tillbaka mot hotellet för att se huruvida vårt rum blivit ledigt, vilket det hade. Vi pustade ut en stund innan vi fortsatte mot vårt nästa mål, Notre Dame, som vi nu ville se såväl utifrån och uppifrån i tillägg till fasaden som vi redan sett igår. |
 Min personliga favoritstaty: en pojke som "bråtas" med en anka. Fantastisk. |
På vägen ut från hotellet fick Julia syn på ett flygblad med information om sju sevärdheter i Paris. Gemensamt för alla var att de var gratis för de som är yngre än 18 och EU-medborgare under 26, oss med andra ord. Till dessa hörde bland annat Notre Dame, Louvren och Triumfbågen. Tyvärr, men inte överraskande, fanns inte Eiffeltornet med på listan men vi visste dock att inträdet åtminstone var rabatterat.
|
Vi började med att besöka Notre Dames katedral var vi slapp in efter att ha köat en liten stund. Katedralen var stor, men eftersom vi blivit ordentligt ”wow-immmuna” av Peterskyrkan kändes det litet som ”bara en kyrka”. Då vi kommit ut från katedralen ställde vi oss i kön som ledde upp i Notre Dame. Kön var otroligt långsam, men som tur var träffade vi på Quasimodo själv som underhöll genom att skrämma slag på folk, inkluderande mig själv. Efter mer än en timme slapp vi äntligen upp i Notre Dame, en väntetid som slutligen inte kännts allt för outhärdlig. Väl uppe fick vi se klockan Emanuelle, Notre Dame själv ovanifrån, ofattbart vackra vyer över Paris och tog dessutom några extremt vackra bilder. Ett infall av höjdrädsla till trots lyckades vi också ta oss upp i utsiktstornet i vilket man fick en 360° överblick av Paris. |
 Vår vän Quasimodo |
 Favoritbild från resan |
|
|
Väl nere på fast mark insåg vi att det var hög tid för mat, så vi satte av mot resans sista Hard Rock Café. Efter en lång promenad genom Paris hittade vi slutliden rätt. Då vi anlände insåg att hela stället var översvämmat av folk. För första gången under vår resa blev vi tvugna att vänta för att få ett bord. Vi blev informerade om att väntetiden var cirka en timme och blev utrustade med en ”personsökare” som skulle larma då det var vår tur att få ett bord. Väntetiden fördrev vi med att beundra alla reliker som fanns inglasade och uppspikade på väggar och tak runtom lokalen. Redan efter 40 minuter pep vår ”personsökare” och vi fick vårt efterlängtade bord, och i sinom tid även våra efterlängtade hamburgare. Middagen förflöt till rockmusiken och snart var vi så mätta att vi knappt kunde stå, än mindre gå. Detta till trots vankade vi av ”hemmåt” genom Paris' natt. Imorgon: En dos turism |
 Hard Rock Café Paris |
