Dag 17 – Nödlösningar

Vädret i Cannes visade sig vara extremt egendomligt. På natten väcktes vi av åskan bara för att på morgonen vakna av att solen sken oss i ögonen. Medan vi tvättade tänderna så åskade och regnade det igen. När vi sedan åt frukost sken solen än en gång. Som tur var blev det inte fler väderväxlingar eftersom vi bestämt oss för att hitta busstationen och ta reda på vilka bussar som går vart och när.

Vi lyckades hitta busstationen efter en längre promenad genom, över och förbi de vattenpölar som regnet efterlämnat. Vi frågade om det går bussar till Colmar eller Marseille inom de närmsta dagarna. Vi blev aningen överraskade då de aldrig hört talas om Colmar, än mindre om bussar dit. För att få reda på något om bussar till Marseille, vilka de inte visste något om här, skulle vi stiga på buss 1 som bara kostar 2.5€/person och ta den tills vi ser en perrong. I närheten av perrongen ska det sedan finnas en turistinformation var vi skulle få reda på mer. Vi var dock medvetna om var alla turistinformationer i Cannes finns, eftersom det endast finns två stycken. Den turistinformationen som vi blev hänvisade till låg 200 meter från vårt hotell.

Vi gick tillbaka till vårt hotell var vi våndades en stund över huruvida vi skulle fortsätta försöka ta oss till Marseille från Cannes eller börja ta oss mot Paris via Italien. Eftersom den troligaste följden av att vänta i Cannes skulle vara att vi även i fortsättningen skulle bli bollade mellan olika informationen och stationer ansåg vi att vi gjorde klokast att ge oss av åt något håll. Om inte annat bara för att inte behöva känna oss som strandade valar.

Vi packade alltså våra ryggsäckar och checkade ut för att ta oss till Turin, den första Italienska staden vi kunde hitta med förbindelser till Frankrike. Efter att ha tagit farväl av vårt nya hotell genom att checka ut satte vi av mot tågstationen. Vi steg på ett tåg till Monte Carlo var vi gjorde ett smidigt byte till ett tåg med destination Vintimille, eller Ventimiglia som staden heter på italienska. Väl framme i Ventimiglia frågade vi tåginformationen om det går tåg till Turin. Vi fick veta att alla tåg till Turin avgår normalt. Vi undrade då huruvida man kan ta sig från Turin till Paris eller Lyon. Mannen tittade då på oss och svarade att det inte gick och att de enda tågen till Lyon gick från Nice. Eftersom vi just varit i Cannes och åkt via Nice visste vi att så inte var fallet eftersom alla järnvägar åt det hållet var stängda. Vi valde därför att inte lyssna på mannen och bestämde oss för att fortsätta mot Turin som planerat. Vi har dragit slutsatsen att ingen vet något om någonting någonstans!

För att ta oss till Turin måste vi ta ett tåg till Cuneo och där byta tåg. Tågresan Ventimiglia – Cuneo visade sig vara värd allt besvär hittills i sig tack vare utsikten. Tåget sniglade sig fram på rälsen som löpte längs bergsväggen och vi kunde se flera tiotals, om inte hundratals, meters fall precis utanför vårt fönster. Vi såg höga berg med små vattenfall och älvar rinnandes ner för sig och stora kristallklara floder. Vi såg vägar som ringlade sig fram genom landskapet det frodigaste landskapen vi hittills sett. Som ett resultat räckte tågresan, som ändå inte var lång, två hela timmar, men det skadade oss inte. Ventimiglia - Cuneo var fantastiskt! Men att dessutom resan mellan Cuneo och Turin räckte lika länge var vi inte glada över eftersom landskapet var mycket mer monotont.

Ett av Turins otaliga torg

Slutligen steg vi av tåget i Turin runt kl. 18, cirka sju timmar efter vi startat. Det första vi gjorde var att ställa oss i biljettkön för att boka biljetter tillbaka till Frankrike. Vi fick veta att det går två tåg per dag till Lyon. Vi fick också veta att såväl dagens som morgondagens tåg var fullbokade. Vår plan B var att ta oss till Milano varifrån det gick tåg till Paris, men då vi fick veta att alla dagens tåg till Milano även de var fullbokade var vi tvungna att tänka om. Jag bestämde mig för att uträtta mina naturbehov innan jag skulle börja planera vårt nästa steg.

Under den lilla tid jag var borta hade Julia träffat ett annat par InterRail:are i medelåldern, som visade sig vara från Sydafrika. De hade också visat sig sitta i samma smet som oss men hade dock berättat för Julia att de tänkte stanna en natt i Turin för att imorgon åka till Milano och vidare till Bern var möjligheterna att hitta ett tåg troligtvis skulle vara större. Vi tackade för tipset och jag satte av mot kön för att boka biljetterna. Efter att med en del möda hittat en tjänsteman som kunde tala engelska lyckades jag boka biljetter till Milano och därifrån till Bern.

Resten av kvällen spenderade vi med att utforska Turin, som visade sig vara en shoppingstad, och söka matplats. Efter vi ätit tog vi oss tillbaka till vårt hotell, vilket inte var lätt eftersom Turin var en stor stad och vi inte hållit reda på var vi var. Till sist såg vi tågstationen och stannade till för att äta glass vid McDonalds, som visat sig ha den mest prisvärda glassen. Vi tog oss till vårt hotell och fick tillbaka våra pass från den roliga duon i receptionen och tog oss till vårt rum.

Imorgon: Vart näst?