Dag 16 – Ödets nyck

Idag på morgonen mottog jag ett telefonsamtal från en ytterst orolig mor. Hon frågade hur vi mådde och förbryllade svarade vi att vi mådde bra och kontrade med frågan om varför vi inte skulle må bra. Mamma berättade då att hon sett på nyheterna att det varit översvämningar i områden runt Cannes i vilka elva personer omkommit. Aningen överraskade, men inte allt för överraskade med tanke på gårdagens skyfall, försäkrade vi henne om att allt var väl och att det inte fanns vatten på gatorna. Fortfarande en aning häpna tog vi oss upp till sjätte våningen för frukost.

Aningen besvikna bestämde vi oss för att ta reda på om tågen i Italien gick normalt, eftersom den närmaste vägen runt var genom Italien. Eftersom vi bara såg SNCF-diskar, som ansvarar för de franska tåglinjerna, gissade vi att turistinformationen bredvid borde ha bättre information. Tydligen gissade vi fel eftersom de stressade damerna vid turistinformationen endast svarade att de inte har någon aning om vad som händer i Italien. Vi tänkte då att vi lika gärna kan fråga vid tågstationen. I tåginformationen fick vi dock samma svar men även instruktioner om att gå till andra våningen var de borde veta bättre.

Efter att ha köat en halvtimme vid kontoret på andra våningen blev det vår tur. Mannen som betjänade oss svarade dock även han att han inte hade någon aning om vad som hände i Italien. Då vi då frågade honom om när tågen börjar gå igen svarade han någonting osammanhängande om ”kod röd” och att ingen vet förrän imorgon.

Aningen nedslagna över att vi inte lyckats hitta något sätt att ta oss till Marseille bestämde vi oss för att hitta ett Internet-café var vi själva kunde ta reda på vilka järnvägar var avspärrade. Då vi hittat ett Internet-café blev vi dock aningen förvånade över att det inte sades ett ord om inställda tåg på SNCF:s hemsidor. Å ena sidan förargade, å andra lyckliga, bestämde vi oss för att stanna en natt till i Cannes eftersom vi inte behöver vara i Paris före den 19:e.

Att återvända till vårt förra hotell var uteslutet eftersom vi troligen skulle bli tvungna att betala de 32 eurona som vi unsluppit. Därför började vi söka efter ett alternativt hotell. Ganska snart hittade vi ett extremt fint hotell för ett mycket bra pris, även det nära tågstationen, var vi bestämde oss för att bo. Vi skulle trots allt inte behöva missa denna fantastiskt vackra dag i Cannes.

Cannes' badstrand

Resten av dagen spenderade vi med att lalla på stan, äta glass och framför allt på att, för första gången under resan, bara ligga på stranden och ha det skönt. Blåsten till trots njöt vi verkligen av att kunna ta det lugnt och leva livet. Mot kvällen, då det blivit för kallt och molnigt för att ligga på stranden, bestämde vi oss för att gå och äta. Jag lät mig till och med övertalas att äta sushi, som jag smakat en gång och skarpt ogillat. Vi gick till en rolling-sushi restaurang vilket var en upplevelse. Man betalade enligt färgkoder på tallrikarna och man kunde därför konstruera sin egen måltid. Sushi visade sig vara extremt gott efter att jag lärt mig att ingefäran och wasabin inte är sallad och att sojasåsen inte heller är salladssås. Man säger ju att man lär så länge man lever.

En skinande vit fasad längs Croisette

 Slutligen visade sig att de inställda tågen troligtvis var det bästa som kunnat hända oss. Nu måste vi bara fundera på vart vi skall som näst och hur vi ska ta oss dit. Vi har fortfarande en natt utan planer innan vi om två nätter har ett hotell bokat i Colmar. Frågan är dock om vi lyckas ta oss så långt så snabbt. Vi vet i alla fall att vi bör vara i Paris före den 19:e vilket för tillfället är vår högsta prioritet. Imorgon skall vi besöka busstationen för att se när, hur och vart bussar går eftersom tågen inte går på åtminstone två dagar till.

Imorgon: Dags för beslut