Veckans kolumn: En släng av nostalgi

Nostalgi ansågs under 1600-1700-talet vara en allvarlig sjukdom, i vissa fall till och med dödlig. Det är en melankolisk saknad efter ett förflutet, som många gånger ter sig vara betydligt mer idealiserat och förskönat än vad det i själva verket var. En psykisk sjukdom är det ju givetvis inte, men nog kan man bli aningen svagsint när den dimper ner så kraftigt att locket på minnesburken slås bort. 

Det var en lugn och väldigt fin låt. Senaste gången jag minns att jag hört den kan ha varit när jag var runt sju år gammal. Jag kopplade låten till mitt barndomshem, och precis som ur nästan varje människas barndomsminne är det sommar. Radion stod ofta på i vårt hem, musik spelades nästan varje dag. Min mamma står i köket och gör mat, medan jag sitter på golvet i matsalen och känner doften av det hon lagar. Den minnesbilden, den doften, ljuset i rummet och känslan av att min mamma är i rummet intill, kom tillbaka till mig när jag hörde låten, 15 år senare. Det är ett fint minne, men varför blev jag så ledsen?

Jag kunde inte släppa minnet. På hemvägen snurrade låten runt i huvudet, känslorna blev tankar och de nya tankarna utvecklade mer oväntade och blandade känslor. Barndomen är en tid vi aldrig får tillbaka, vare sig vi vill det eller inte. Jag kan inte känna samma trygghet som jag hade där hemma, med min mamma i rummet intill. Jag kan inte radera min nuvarande vetskap om världens grymheter. Jag kan inte ens äta av maten som skapade den där doften, främst för att jag inte klart minns vad det var för rätt men också för att jag under åren som gått har ändrat på min diet…

Kanske jag kan säga att jag kände en viss ångest gentemot vuxenlivet och allt vad det innebär. Samtidigt insåg jag hur snabbt tiden går och hur mycket man förändras som människa. Livet är bara ett ögonblick i evigheten som omger allt. Men livet är också alla upplevelser som senare blir erfarenheter och minnen. Minnen som dyker upp ibland, som får oss att sucka nostalgiskt eller snabbt fösa bort av genans eller obehag. Min barndom får jag aldrig tillbaka, och fastän jag någon gång saknar något från den, så har jag ändå de bästa delarna kvar sparade inom mig.